Det är ingen som påstår att Ulricehamn är en stor stad och vår paradgata avklaras på mindre än fem minuter. Trots det kan jag inte påstå att jag vet vad för butiker som ligger på gatan. Igår trodde jag att jag hade stenkoll och fick sedan frågan om vi hade någon hemslöjdsbutik. Ett klyftigt "öhm" blev mitt svar följt av ett rop på kollegan. Hade vi haft en hemslöjdsbutik har jag av förståeliga skäl hållit mig undan från den.
Idag fick jag frågan om jag känner till stan. Aha, tänker jag, nu ska jag vara klyftig och inte hamna i samma sits som igår.
- Det beror på.
De säger vad de letar efter och jag ger dem en fruktansvärt detaljerad beskrivning med höger och vänstersignalement, pekningar och till och med ett utstigande av butiken och ytterligare lite pekande.
De har frågat efter ett systembolag och först efteråt funderar jag på om jag ska skämmas eller inte.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt. Du är redan där.
Haha, jag fick mig ett riktigt gott skratt när jag läste om "pauböcker".
HELL YEAH! Förresten, vi måste lyssna på U2 på söndag när vi ses, så vi kan sjunga med. Vi har väl bokat söndagen för nostalgi?
Skicka en kommentar